Så mycket har hänt på så kort tid

Hej.

Jag måste erkänna att jag då och då efter att ha lagt ner bloggandet kikat in och nästan börjat skriva igen. Men jag har verkligen inte haft orken. Om man ändå ska blogga ska man lägga ner tid och jag insåg där i januari att det jag skrev inte hade någon mening. Så jag tog en paus, i 10 månader. 

Men jag har saknat att skirva av mig någonstans, att bara spy ut massa ord och texter och meningar, atta bara skriva EXAKT  vad jag tänker och hur min dag har varit, oavsett vem som läser. Så nu är det dags, det har hänt så mycket de senaste månaderna att jag inte riktigt att smälta allt. Det känns som att jag förändrats så otroligt mycket men ändå inte.

Den senaste månaden t.ex. har jag tagit avsked av 3 personer som stod mig nära då de bestämde sig för att studera ett år utomlands,och det har varit så otroligt jobbigt varje gång att säga hejdå och gråten har varit i halsen för jag hatar verkligen avsked. Jag menar vem tycker om att säga hejdå? Även om vi kommer ses om ett år så suger det röv att inte kunna krama dem när vi ses, eller bara kunna göra något! Men ja livet går vidare. 

 

Nu tar dock tag i det här med bloggandet. Inser att jag måste göra små justeringar  design osv me detfår ske med tiden, huvudsaken är att jag börjar skriva igen och det känns skönt. Lite komiskt att jag bestämmer mig för det här kl 00.15 natten till onsdag men men det är på natten alla bra och dåliga funderingar kommer fram. (Dessutom är det ett avbrått från mitt hetsplugg inför religions provet imon som jag inte plugget på ETT PISS. Usch spår att det här blir mitt sämsta prov någonsin, har aldrig suttit så här tätt inpå och börjat plugga, jag PANIKAR. Får skylla mig själv, inget mer med det.) Nej nu ska jag ta tag i det här och med Hinduism och Buddhism och satsa på typ ett E även om jag på något magiskt sätt skulle vilja få ett A på det här provet, but I can kiss that goodbye.

Med dessa ord säger jag god natt till er, vet inte hur länge jag kommer vara vaken. Puss vi hörs väll imorn eller så!

En sån där bild dagen med webkameran då mitt hår va nyfärgat och min ombre borta. 

 

 

AMINA! Du vet väl att det är inte är ett hej då?!!?!?! det är ett "vi ses snart" för du vet att jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag ser en framtid där vi två sitter som gamla tanter med våra stickningar och en varsin kopp med rykande te och bara sitter och skrattar och pratar! För du är min syster! Du är en stoooor del av mitt hjärta och du fattar inte hur mycket jag längtar tills dagen jag får hålla om dig igen för du betyder så damn mycket för mig! Inget kan skilja oss åt, du vet väl det!??!?! INGET, ingen dum kille, ingen gräl, ingen tidsskillnad, inget, INGET! <3 Jag älskar dig min fina Amina. Du gör mitt liv värt att leva. Du får mig att känna mig älskad! Och jag hoppas att du vet om detta för du har gjort så mycket för mig och jag vill bara tacka dig varje dag för alla fina stunder vi har haft, har och kommer att ha! Inget kommer att separera på oss. För du är min syster, och systrar håller ihop. Systrar är där för varandra. Systrar älskar varandra!! Så jag älskar dig oerhört Amina och det kommer jag göra livet ut! Och ja, jag vågar att göra ett sådant löfte för jag vet att det är omöjligt att bryta det! Saknar dig och längtar redan efter dagen då jag kommer att kunna krama om dig och pussa dig! <3 Du är min finaste Amina! Och jag är alltid där för dig oavsett avstånd och tid! :* <3